Lilla livet

Hela mitt liv har om jag tänker efter följt detta mönster. Aldrig nöjd för det finns
alltid något nytt att göra, ändra på eller uppnå.
Tills nu. Nu har jag stannat upp, uppskattar det jag har och inser att jag har det
väldigt väldigt bra. Visst finns det saker att jobba på. Men under tiden så har jag
det bra och jag är lycklig. Jag hamnar fortfarande i tankar som "Om jag bara gjorde
dittan el dattan så blir allt perfekt, då har jag allt". Men nu vet jag. Att det blir inte så.
Att komma till denna insikt handlar inte om att jag inte har varit medveten om
problemet innan, jag är trots allt inte helt dum i huvudet, utan att jag nu tar tag i
problemet på ett bättre sätt och aktivt försöker förändra mitt sätt att tänka. 
Hm, nu tappade jag tråden. Vad var det jag ville skriva?
Ja det är iallafall härligt när bitarna börjar falla på plats!