Lilla livet

Ja, just nu är jag så stolt så hjärtat sväller så det hotar
att spränga mitt bröst!
Jag har varit ute på löppremiär! Min löpning har varit lite av
mitt sorgebarn. Det är nu snart 2 år sedan jag gjorde illa mitt knä
när jag idiottränade inför göteborgsvarvet och sedan dess har
alla mina nya löpförsök gått åt skogen. Antingen har jag fått ont
i knäet igen redan efter ett par trevande löpsteg eller så har jag helt enkelt
inte pallat med det efter sådär 2 gånger. Men det är väl egentligen inte så
konstigt att förstå, jag har gått från att kunna springa ett par mil i veckan
till att nu flämta runt ett par kilometer. Tro tusan man blir deprimerad.
Idag dock gick det så långt över förväntan. Jag trodde inte ens jag skulle ta
mig runt spåret här uppe eftersom det är rejält backigt om än inte så
långt. Dessutom har ett par kilon allt smygit på sig sedan jag träffade
mat-marodören Andreas som älskar allting som är fett och/eller innehåller
en hög sockerhalt ;-)
Till min förvåning sprang jag med ganska lätta steg och kände
mig inte som en som håller på att kvävas och chippar efter sina sista
andetag. Så jag kunde inte vara lyckligare, jag riktigt sprudlar av energi
nu efteråt! Det här är lycka! =)