Lilla livet

Idag var så dagen för mormors begravning.
En dag som man inte precis längtar efter men som man
vet kommer oavsett om man vill det eller inte.
Det är en strålande dag i Norrland, minus 8 grader
och stråålande sol med massor av snö som glittrade i solen.
Kyrkan är så vacker här i Myssjö, enkel men fin och ligger på en slänt
ner mot sjön. Mormors gravplats ligger också ner mot sjön så
det var fantastiskt fint.
Det räckte att komma in i kyrkan för att tårarna skulle
börja strömma ner för kinderna på oss allihopa. Kistan stod
där längst fram med mormors älskade täcke över.
Det var några vackra bitar på fiol och några psalmer som mormor
hade tyckt mycket om. Och sedan ett tyst farväl vid kistan och alla vi
la en ros där. Vi var rödgråtna allihopa men det kändes så fint.
Männen bar ner kistan till graven och när den var igengrävd gick vi
ner för vårt sista farväl i lugn och ro, bara familjen.
Mormor var en fantastisk person och det är bara synd att man inte
fick lära känna henne bättre, att vi bodde så långt bort.
Ikväll ska vi umgås med hela familjen och hedra hennes minne.
Det känns fint. Annars har det vart fantastiskt skönt att komma hit upp.
Själen får ro :)