Lilla livet

Jo.. angående att flyga till norrland med en hund så var
det både första och sista gången jag tog mig för det.
Första studen när han hade blivit inpackad i sin resväska var
han kanonduktig. Han trodde väl att han som vanligt snart
skulle bli utsläppt. När han inte blev det så surade han en stund
men inget allvarligt.
Framme på Landvetter fick jag så plocka ut honom ur buren för
att de skulle röntga den. Kul, not! Men han gick in igen
relativt snällt eftersom han var lite skrämd av omgivningen och
de fula säkerthetsvakterna. Så upp till gaten där han drog igång med
lite smågnällande och skakande så att hela buren vaggade tillbaka
som om det satt 2 kaniner inne i den som var i full gång med att
föröka sig. Väl inne i flygplanet tvingade flygvärdinnorna mig att
trycka in honom under sätet framför, vilket minst sagt inte var enkelt.
När mototerna sen startade (som vi naturligtvis satt precis brevid)
så tyckte Dex att den sadistiska leken räckte och satte igång och
vrålskrek. Så lyfte vi och han skrek mer och mer och mer och flämtade
så jag var rädd att han skulle svimma av. Såfort vi kommit upp lite så slet
jag upp buren i sätet brevid mig som var tomt och öppnade så jag
kunde hålla händerna hos honom. Då var det ok tills vi skulle landa och
han gick av som en siren igen.
I Stockholm hade vi cirka 1 timmes väntan och Dex började äntligen
lugna sig och la sig ner och jag höll händerna på honom för att lugna.
Just då var det dax att resa igen.
Denna gången var planet fullsatt och jag satt intryckt mellan 2 kraftiga
herrar som inte bara tog upp sin egen sittplats utan även halva min.
Jag hade med andra ord inte såå mkt att spela på och kunde inte
ta upp Dex på hela vägen. Fick bara sitta och lyssna på hur han flämtade
och mådde dåligt och jag kände mig så vedervärdig.
Som tur var verkar han inte ha tagit skada och är åter full-i-fan och
busig som vanligt. Men som sagt, jag flyger aldrig mer med hund!