Sån tur man har..

Som har en alldeles underbar sambo :)
Mitt stackars onda huvud kulminerade med en explosionsartad
känsla och har nu börjat sakta avta, men jag ligger iallafall
avdeckad på soffan. Men underbar som A är så lyssnar han på
mitt gnäll om vilken mat jag inte vill ha och piper iväg och handlar
efter mina önskemål. Så snart får jag lite god tjockpannkaka,
det var eeeeeevigheter sedan jag åt det..
Och så är vi ju "barnlösa" idag då ;-) för Dex blir kvar hos pappa och
vi hämtar honom först imorgon. Känns jättekonstigt! Det är alldeles
tomt och tyst här... men kan ju vara lite skönt också...
fast mest trisst förståss ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0