Lilla livet

Det är lätt att glömma av att människans bästa vän trots allt inte är en
människa. Det är så lätt att prata med dom och tro att dom ska förstå. Det är
så lätt att ömka dom och behandala dom som en liten bäbis. Särskilt Dex, som är
just en liiten bebis.
Tittade lite på Ceasar innan vi la oss igår och jädrar tänk om man kunde
ha den kontrollen. Och den utstrålningen av totalt lugn. Det är inte svårt att förstå
att det funkar. Däremot är det svårt att sluta tycka synd om.
Som igår när A inte ville att Dex skulle sova i vår säng, men minsann Dex ville
det.. Det är ju inte ett dugg synd om honom, han har det ju så bra här och han får
vara med oss just överallt förutom i sängen. Särskilt nu sen han har börjat fälla och det
går mot fästingtider. Ändå kan jag nte hejda migsjälv och hjärtat riktigt blöder ;-)

Idag ska Dex få vara hos min bror på dagen och ikväll åker vi ut till pappa och sover
över så får han vara där imorn. Sover över vi också för att han ska slippa bli lämnad 2 ggr
på samma dag och så.... Se där... som en bebis igen.. ;)
Sen imorgon har jag lite sovmorgon, börjar först klockan 9.....!Just nu känns det som värsta
lyxen!
Nu ska jag skynda mig