Lilla livet

Hur ont min hals gör och hur det dunkar i mitt huvud. Han suckar och lägger sig igen med huvudet nära
mig och somnar om. Matte orkar inte.. och han är SÅ snäll... Trots det släpade jag mig åter på en sväng i skogen
så att han skulle få sträcka lite på benen. Han var lycklig! Det var en långsam lunk men han verkade inte bry sig särskilt mycket om det utan hoppade glatt i dikena.
Och som att A igår visste precis hur ont min hals skulle göra idag och hur ensam jag skulle känna mig så
fanns det en liten lämnad skvätt häagen dazs i frysen som jag tänker avnjuta här framför tvn.
Är det inte lustigt att just när man känner sig sådär lite ensam och övergiven gör man det hela värre genom att inte ringa någon, inte tända i lägenheten och bara känner sig alldeles miserabel. typiskt mig! Fattas bara lite deppmusik så skulle jag nästan kunna bli deppig på riktigt... Tur att jag är på tok för glad för det, så jag nöjer mig med
en stor portion självömkan.
men... det ska väl inte vara något som inte den här gottingen kan bota! So long:)