Lilla livet

Jo när jag gick där i skogen stötte jag plötsligt på en gammal farbror.
En av de där buttra typerna som passade på att klaga och tömma sitt överbelastade hjärta åt mig.
Han började med att fråga om jag sett några rådjur. Jodå svarade jag, ett par gånger. Det tyckte han var högst
märkligt eftersom han bott där hela sitt liv och nästan aldrig sett några. (Varför i h** fråga då?)
Nästa fråga löd: Varför är du ledig vid den här tiden på en vardag (nåväl så konstigt kan det inte varit, klockan
var ju trots allt efter 16) och jag förklarade snällt att jag är studerande.
Jojo muttrade han, det ska ju visst alla göra nuförtiden, läsa ja!
Utfrågningen fortsätter och han menar på att eftersom jag minsann inte kan vara äldre än
16 så kan jag väl knappast heller ha möjligthet att ha en hund. Jahaja 23 var jag visst, men hade man verkligen sambo då?
Ja alltså jag vet. Varför står jag kvar och svarar på tokens frågor? Antagligen för att jag är löjligt snäll och totalt
inkapabel att vara otrevlig. Och han verkade vara en sådär ruskigt rusktigt ensam människa så jag
tänkte att han ville väl bara prata lite och få lite sällskap..
Men efter en stund förstod jag varför han är ensam isåfall... ja.. jag lovade migsjälv att nästa gång ska jag
iallafall gå när någon är direkt otrevlig! ;-) Och det är ett löfte jag ska hålla! ;)