Lilla livet

Ja shit. Första dagen är avklarad.
Jag är helt slut men samtidigt helt lyrisk. Ja usch, det kan ju låta
hemskt att man blir "upphetsad" av andra människors olycka, men det är ju
inte det utan att verkligen göra något som känns bra. 
Och min handledare tyckte inte jag skulle stå och dra vid väggen för länge så
jag vart satt i arbete redan efter första timmen till min stora förtjusning. Äntligen
händer något! Samtidigt som all denna lycka är det ju såklart frustrerande med
alla stackars människor som ligger och blir nedprioriterade timma efter timma
och man inte kan ge något annat besked än att -det kan dröja. Men om ni nån gång
hamnar där, klaga inte på personalen iallafall, dom gör verkligen vad dom kan.
Sparka våra kära politiker i röven istället :)

Förmiddagen var förresten helt underbar idag. Jag tog med mig Dex bort i skogen
som går mot botaniska och där fick han springa lös medans jag satte mig i lä
och lapade sol en stund. Var ute i över 2 timmar och bara strosade runt och myste.
Lite också för att döva mitt dåliga samvete över att behöva lämna honom hela 4.5
timmar innan husse kom hem. Men han hade nog vart trött och sovit som tur var.

Cykelturen överlevde jag också (om än knappt). Det är ju som bekant branta uppförsbackar
både Till och Från Sahlgrenska. Jag kom också snabbt ihåg varför jag hatar att cykla....
Det är skitjobbigt! Men nu lär jag ju ha gjort dagens träning *2 och ska med
gott samvete gå och käka en kvällsmacka för jag e tusan tokhungrig!